I Indien har jag ju mina kompisar.
I Sverige… Jag vet inte. Det är liksom andra tankar som sätter igång i människor.
Efter 10 har håret blivit väldigt långt. Något, vad nu något är, har förberett mig på förändringar.
Så när min Ayur Vediske läkare antydde att det ställde till besvär, var frågan mest… HUR gör jag detta?
Efter att ha gett upp en resa till Tirupati, som är alla rakade huvudens Mecka. (förfärligt jobbig resa, som jag inte orkar just nu)Tycke dr Kaanan att jag kunde gå på salong!
Men se, det tyckte inte universum, det sista, som avgjorde var att frisören själv svalde och sa att inte kunde ta bort det.
Det blev en resa ut till det Riktigt Indiska Indien.
Min chaufför pekade på barnen frågande, för säkerhets skull. O jag nickade.
Rakblad köptes.
Det här är alltså en plats där man ger sitt hår, som ett heligt offer. Det var en van barberare. En flaska med vatten hällde han över huvudet, sen föll mitt tovade hår.
Förlåt Berit (min textile konstnärsvän) jag lovade att om det var så, skulle hon få mina tovor. Men här ger man sitt hår, lämnar det gamla, det var inget jag tog med mig hem.
Här är min barberare.
Nu drog chauffören mig till ponden, vattenbassängen, med ett antal sandalwood tabletter som han löste upp till pasta och sen gned in mitt huvud med. Sandalwood är heligt beskydd, lugnande o svalkande.
Så gick vi in i Murugesh färgsprakande tempel för välsignelse enligt traditionen.
Bara man ser färgerna känner man ”hurra för livet!!”
Ja, så här är jag. Nyrakad och nyvälsignad med stor blomkrans runt halsen.
Utan återvändo. Vad tycks? Det känns väldigt bra.
